Alltid på väg...

I söndags hade vi faktiskt vilodag hela familjen. Underbart! Gjorde oss i ordning i egen takt på morgonen för att sedan ta en långpromenad till Osudden. Såå skönt! Sen fick Hanna åka till sin farmor. David googlade båtar och jag sydde klart en t-shirt till honom som han blivit lovat som julklapp för snart två år sedan ;)

Hanna

David, choklad och kaffe

Tillsammans med lite sol och vackra vyer är det allt som behövs för en härlig vilostund :)

Hanna, undrar ni? Ja, hon sitter inte still många stunder. Innan var det högtalaren och sladdar som var det roliga, nu är det att resa sig mot allt hon hittar. Soffa, bord, stolar, korgar, hyllor, element, fönsterbräda, dörrkarmar, och så dammsugaren förstås... ;)

Här skymtar lilla tanden :)

Perfekt "lära-gå-vagn"

Jag drar försiktigt, hon går efter...

Om du undrar Sara, en röd Retropi ;)

Blir tröttare nu för tiden så som hon far runt. Sov en halvtimme i förmiddags, 10 min vid lunch och hela 2,5 timmar i eftermiddags! Kan knappt tro det är sant… Den långa vilan kräver sin "nattning", men nattningen är mödan värd ;)

Min lilla Hansi är inte så liten längre…

En lat dag, och jag känner mig tillfreds med det. Har varit stingslig den senaste veckan. Upp och ner går mitt humör och min sinnesstämning. Hanna tyckte det var dags att jag uppdaterade bloggen med lite bilder på henne :) So here we go!

Så atte...

… det ändrar sig lite fram och tillbaka och upp och ner här. Idag har hon ätit med god aptit och varit på gott humör hela dagen trots att hon bara sovit ett par korta små lurar. Hon kryper och undersöker allt möjligt och har redan lyckats få både ikeakasse-handtag och mobil-laddare runt kropp och hals, samt ställt sig upp på fötterna mot den spännande dammsugaren. Man får som bekant mycket riktigt vara på sin vakt. Känns som krypningen bara var katapulten som fick allt att explodera. Det kan ju vara inbillning, men det känns som hon utvecklas supermycket varje dag :) Det har verkligen varit ett par roliga sista dagar här :) Stor tjej nu!

Förgäves

En av alla hundra gånger som jag förgäves försökt mata min lilla dam. Jag värmer. Hon ratar och kladdar. Jag kastar och städar. Något irriterande när allt joxande slutar i papperskorgen och hon inte får i sig mer än någon enstaka sked. Känns typ som en omöjlighet att sluta amma. Välling i flaska ratar hon 9/10 gånger. Gröt och fruktpuré är faktiskt gott för det mesta.

För övrigt har jag sedan pappas revolutionerande skriknattning slutat agera napp åt tjejen, och hon får skrika och kravla runt en stund, hon somnar faktiskt. Jag går in lite då och då och pussar/bäddar om henne. Och om hon vaknar på natten när jag ammat henne (blir fortfarande ca 2 ggr/natt) och ska flytta över henne till sin egen säng, då kravlar hon bara en liten stund innan hon somnar. Bättre nätter för oss båda tror jag!

Eftersom hon vägrade äta nu gick jag och lade henne, tänkte hon kanske är trött mer än hungrig, men nu är hon riktigt pissed låter det som. Lilla gumman!

Tog upp henne, hon ville inte sitta i stolen, och vägrade välling. Aaah, vill inte amma henne redan, tänkte jag i valet och kvalet. Testade lägga henne igen, och nu, bara några minuter senare, så sover hon faktiskt. Stackars krake. Man känner sig ju hemsk. Må det nu bli längre än en kvart!