Värsta orienteraren kände jag mig som idag när jag skulle testa det privat utmätta spåret som jag trodde var 5 km... Efter en stund försvann dock de röda markeringarna och jag fick snällt springa efter de gula, 12 km-rundan... Över bäckar stock och sten. Blå himmel, blöta sumpmarker och knallgula träd. När stegen kändes fjäderlätta tänkte jag: aah pure enjoyment! och när spåret eller stigen plötsligt försvann eller fötterna blev blöta var det mest frustration som gällde :)
Men en 15 blev det nog iaf. Solbränna? :P

Annars var jag på möte i Arken, mysigt. Och på musikal i Missionskyrkan. Riktigt bra. Bara kvalitet so far. Gött.
Puss och godnatt!
1 kommentar:
haha tack för din uppmuntrande kommentar - du är för rolig:)
Skicka en kommentar