Jag nyser så snoret flyger åt alla håll.
Jag pluggar var lediga timme, men det känns som det snarare går bakåt än framåt.
Första veckan är avklarad. Det är så mycket som ska in, och det tar hundra år att sammanfatta en sjukdom, och det känns som en evinnerlig tid förflyter vid skrivbordet utan att något blir gjort! Det känns alltså redan hopplöst! Det gör mig något stressad... ^^
Till helgen ska jag till Uppsala igen, det blir mysigt :)
Våran granne har sålt sin stuga så imorn ska vi få ett soffbord och en bänk att ha tv:n på :)
Bara jag lyckas bli frisk ska jag försöka få igång mina tunga otränade små trötta ben... med några löpar-rundor och träningspass a la Sara, så ska de väl kunna få sig ett uppsving med lite styrka och energi :)
Dags för sömn, imorn är det ännu mer kunskap som ska komma in och försöka få fäste i huvudet.
Peace
2 kommentarer:
Krya på dig gumman.Kram mamma
mina ben är tunga som sten och ömma som.. jag vet inte vad. Jag skriker i högan sky såfort Jonatan nuddar dom nästan. Må träningsvärken dala snart! Puss och krya på dig!
Skicka en kommentar