Hittade min "gamla" ipod och klickade igång Peter Svärdsmyrs gamla svenska låter. SHIT för att svära på engelska. Vilka minnen. Vilken tacksamhet. Men på samma gång smärtsamt hur tiden rusar förbi och hur gamla fina kapitel för alltid är avslutade. Jag är inte densamma som då. Den tiden i mitt liv kommer aldrig igen. Inte för att det inte väntar nya fantastiska kapitel runt hörnet. I synnerhet inte just nu. Men ändå...
Jag är så himla välsignad. Har alltid varit. Jag tror jag dör! Mitt hjärta brister lite.... Jag är hel.
All kärlek!
-från en ung tacksam laxlagande bröllopsplanerande sjuksköterskestudent i Borås....
1 kommentar:
kram...
Skicka en kommentar