Dessa nerver...

Jag ska hoppa in och jobba på sjukhuset idag, som undersköterska. Mina nerver, vad är det med dem? Jag blir så nervös… under ytan kan jag ana en känsla av att det ska bli roligt… men som ett tjockt suddigt täcke är denna nervositet… Huuuuuhuh

Idag skickade jag och Linda in uppsatsen. Vi fick en ganska rejäl "dänga" av vår handledare igår, men skalade bort det "dåliga" och lade till lite nytt. Nu får det bära eller brista. Vi ville inte dra ut på det här eländet mer nu. Hur som helst innebär det att livet återvänder iallafall i några veckor :) Att komplettera sen är inte hela världen ;)

Det var det sålänge.

Ps. Jag älskar David aaasmycket!! :)

Borta bra men hemma bäst...

Efter många om och men, landade vi tillslut på Landvetter flygplats. Spänd, pirrig, nervös och förväntansfull, satt jag försökte hålla mina skakiga händer stilla i knäet, medan vi väntade på väskorna. Det känns som i en dimma när jag såg min käre man. Men att krama honom och vila ansiktet hud mot hud kändes grymt verkligt, och samtidigt extremt overkligt. Han överraskade mig med att hämta mig i VÅRAN nya tjusiga bil :) Hemma var det en fantastisk standard (insåg jag efter 2 mån i Tanzania) och glänsande rent. Jag gick som på moln hela dagen, och även dagen efter det. Därefter har det varit 10-timmarspass med uppsatsen på biblioteket. Då blir man nedtagen på jorden igen :P Väntar idag på att få höra handledarens kommentarer kring vårt omarbetade andra utkast.

Men lite annat har vi hunnit med. Fika och middagar med vänner, en snabbvisit till Vmo för att hämta hem hojan och premiäråka i mina nya kläder och hälsa på i Mölnlycke. Mysigt att vara hemma!

Hojen, bilen och jag