Nu nalkas julen...

Jag har, som små barn kan bli mammiga och pappiga, blivit väldigt "davidig". Känner inte för att göra nånting som innebär att han inte är med. Minst av allt gå till jobbet. 

Hur som helst, en fin morgon har vi haft. Smög upp och plockade fram mina väl genomtänkta presenter till födelsedagsbarnet, tände fotogenlampan och väckte honom med en skör fruktansvärd morgonstämma. Men han blev glad. Och jag med då. Sen låg vi lite och myste och drog oss i sängen någon halvtimme innan han absolut var tvungen att gå upp och åka till jobbet. Till mitt stora förtret. Men, det var en så mysig morgon med tända ljus, mys och frost ute, att det påminde starkt om julen och julen som jag tänker komma skall, så nu tröstar jag mig på det ultimata sättet, Jöbacks julskiva [love!] Med hjälp av den och nostalgin som fyller mig kan jag nog få lite gröt i mig och saker gjorda så här på förmiddagen innan det är min tur att jobba. 

So long, 

Mycket kärlek!