Ughh

Älskling snälla hämta mig! utropade jag i desperation till David på "Whatsapp" när jag klev av dagens arbetspass. Det har varit en sådan där dag på jobbet där jag nästan inte orkar behärska mig, utan frustrationen kommer påtagligt nära i form av "nära-gråten-vallningar". Det händer inte så ofta när det är mycket med patienterna, men just när telefon, administration och planering kräver all tid och uppmärksamhet och man inte hinner göra klart någonting. Idag har det varit massivt tryck på platser. Patienter hinner inte åka innan nya ska tryckas in. När det gäller eventuella hemgångar är det ingen inläggande personal som tycks höra ordet eventuell. Efter min sena lunch sitter jag med mappar av information om nya patienter som trycks in på avdelningen, kom-ihåg lappar, lappar med olika telefonnummer till olika instanser som ska kontaktas och nya direktiv gällande de patienter jag fortfarande har kvar sen innan. Får hoppa in i några salar bara för att kontrollera att patienterna fortfarande andas och har färg i ansiktet. Känns oerhört patientsäkert ^^ Känslan när den förstående kvällspersonalen kommer och tar över arbetet och den förbaskade telefonen så att man faktiskt kan börja få lite ordning, aah :)

Nu är jag hemma. Känslig och trött. Så småningom sjunker det nog in att jag faktiskt bara ska jobba på fredag också denna veckan. Barnmorskan, Ullared och vänner står för resten av tiden. Mysigt!!!