…verkar bebisen tycka och gör lite som behagar honom där inne i magen, och vem skulle inte gjort det?
Idag var jag hos barnmorskan igen, och denna gången följde David med. Lite sena som vanligt, kom vi iväg efter att ha skrapat rutorna i den härliga friska vinterkylan. Vaggade i snabbt tempo fram till sjukhuset och kom bara någon minut sent. Blodtrycket var perfekt och mitt blodvärde nästan FÖR bra, vet inte om det hänt någon gång. Mina järn-tabletter ger uppenbarligen effekt ;) Bebisens hjärtljud låg mellan 140-150. Däremot tyckte barnmorskan det kändes som att bebisen inte lagt sig tillrätta med huvudet neråt, och fick det bekräftat med ultraljudet. Så jag ska tillbaka om 1 v för att se om bebis vänt sig, annars blir det vändningsförsök på förlossningen veckan därefter, som enligt statistiken har 50 % chans att lyckas. Och om inte det funkar så blir det förmodligen planerat kejsarsnitt. Nu fick vi lite mer att tänka på. Men förhoppningsvis vänder sig den lilla parveln av sig själv. Han kanske har ärvt sin faders "skjuta-upp-det-som-ska-göras-till-i-sista-stund-syndromet". Who knows? Så nu får pappan smaka på sin egen medicin hihi :)
Röra sig kan lilla bebisen iallafall ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar