Idag vaknade jag på fel sida. Det syntes uppenbarligen i mitt ansikte för det första David frågade var "Är du arg eller sur?" "Ja!" muttrade jag dämpat. "Varför det? Är du trött på att vara gravid?" "Ja!"
Det är just det, varför kommer inte bebisen någon gång? Jag hade ju tänkt att den skulle vara för tidig (ok, det är inte för sent för det än) och absolut inte väga över 4 kg. Förstföderskor brukar visserligen gå över tiden, men det skulle ju inte gälla mig! Dock är det ju som sagt fortfarande några dagar kvar till BF. Och även en 4 kilos bebis är ju rätt liten som nyfödd :) David var iallafall snäll och förstående, även om han på insidan kanske inte tyckte att mitt liv var sååå eländigt som jag fick det att verka. Men det spelade inte så stor roll, jag fick lite kramar och ryggkli och sånt som lyfter sinnesstämningen och gör dagen lite lättare och ljusare.

Nu sitter jag och skjuter upp den förgjordade disken. Det känns som det hela tiden är disk. Jag kan inte förstå att jag tyckte diskmaskin var onödigt!? Och att jag inte utbrast "Jaa, åk och köp den genast!!" när David för ett tag sedan hittade en diskmaskin på blocket som han ville ringa på. Nu får jag min snåljåp skylla mig själv.

På bordet ligger iallafall den ursöta bebispresenten som jag överraskades med i brevlådan igår. Jag slänger en blick på det lite då och då och blir lite gladare :)  Dags för disken. Det fanns ingen bostadsrätt ute i Värnamo vår prisklass (diskmaskinsdesperat).